Kinesologisk stretchning har blivit populärt på senare år som ett alternativ till mer klassiska stretchningsövningar. Kinesiologisk stretchning används huvudsakligen för att åstadkomma mer flexibilitet, större rörelsevidd och ökad styrka. En viktig grundtanke är övningar ska utformas så att de minimerar risken för att stretchningen ska orsaka muskelskador, trots att man genomför djupgående stretchning.
Ett grundläggande övningsprogram för kinesologisk stretchning brukar vara fokuserat på de muskler som är tajtare än andra. Man isolerar musklernas rörelser en och en, och försöker i möjligaste mån att stretcha en muskel i taget. På så vis skiljer sig kinesologisk stretchning från till exempel dynamisk stretchning och PNF-stretchning, där man brukar stretcha flera muskler samtidigt i samma övning.
Det är mycket viktigt att man inte stressar under utförandet av kinesologisk stretchning, eftersom hastigt eller felaktigt utförda övningar kan orsaka skada. Att till exempel påbörja en övning utan att fullborda den rekommenderade rörelsen kan öka risken för slitskador.
Att överkomma begränsande faktorer
Det finns olika faktorer som begränsar vår rörelsevidd. Med kinesiologisk stretching söker man överkomma passiva begränsande faktorer. För att åstadkomma detta kan man behöva genomföra övningar som är utformade för att undvika stretchreflexen för den enskilda muskel som övningen inriktar sig på.