Terapeutisk behandling som använder sig av virtual reality-teknik brukar kallas för virtual reality therapy (VRT) eller virtual reality immersion therapy (VRIT). Det förekommer dock även andra benämningar, till exmepel virtual reality exposure therapy (VRET).
Virtual reality-terapi används i dagsläget både för behandling av fysisk problematik och för behandling av ångest och fobier, inklusive post-traumatiskt stress syndrom (PTSD).
Bland kinesologer har möjligheterna att behandla hemispatial neglect med VR-terapi rönt stor uppmärksamhet eftersom det har en så stark koppling till hjärnans plasticitet. Du kan läsa mer om hemispatial neglect och hur det behandlas med VR-terapi i en separat artikel på denna sida.
Grundläggande info om VR-terapi
Virtual reality-terapi genomförs med hjälp av datorer, VR-mjukvara och särskild hårdvara (till exempel VR-glasögon) som låter patienten besöka artificiella miljöer. Miljöerna och vad som sker i dem anpassas beroende på patienten och dennes diagnos.
Hos en patient som behöver fysisk träning kan VR-terapi användas för att skapa en miljö som är gynnsam för sådana övningar. Det kan till exempel handla om patienter som behöver bygga upp nya neurala vägar i hjärnan för att kompensera för skador som uppstod vid en stroke.
Virtual reality (VR) kan inte bara användas som terapiform, utan kan också vara en del i de undersökningar man gör innan en diagnos ställs. Genom att skapa en virtuell miljö och låta patienten utsättas för olika stimuli, till exempel visuella stimuli och audiella stimuli, kan terapeuten iaktta exakt hur patienten reagerar i olika situationer. Om en patient till exempel har problem med höjdfobi eller flygfobi kan det vara mycket värdefullt för terapeuten att få inblick i hur patienten reagerar i sådan situationer, även om det förstås kan bli en viss skillnad i reaktion när patienten vet att det bara rör sig om en simulerad verklighet.
Bra mjukvara och hårdvara gör det möjligt för terapeuten att kontinuerligt förändra den virtuella miljön och till exempel lägga till, ta bort eller ändra intensiteten för vissa synintryck, ljus eller vibrationer. I vissa terapier ingår till och med dofter.
I en virtuell värld kan patienten exponeras för stimuli utan de kostnader och de risker det skulle innebära att genomföra exponeringen i den verkliga världen.
VR-terapi mot fobier och ångest
Gradvis upptrappning
Vissa terapiformer går ut på att låta patienten besöka samma virtuella miljö upprepade gånger för att vänja sig vid situationen. I takt med att patienten vänjer sig finns möjlighet att göra gradvisa förändringar av miljön och till exempel introducera mer och mer stimuli som skulle kunna vara triggande. Man kan också starta med att introducera ett stimuli som patienten upplever som något ångestframkallande, och sedan gradvis introducera allt mer ångestframkallande stimuli. En person som upplever spindlar som mindre ångestframkallande än ormar, och ormar som mindre ångestframkallande än hundar, kan alltså utsättas för dessa djur i ordningen spindel – orm – hund.
Flooding (”chockterapi”)
En annan terapiform är den som inte använder sig av gradvis ökad exponering utan istället helt utan tillvänjning exponerar patienten för att mycket hög grad av potentiellt triggande stimuli. En person som har fobi för spindlar kan till exempel få uppleva en simulerad verklighet där det verkligen kryllar av spindlar.
Gradvis nedtrappning
I behandling av patienter med PTSD pågår för närvarande experiment med att inleda behandlingen med att patienten utsätts för det stimuli som produceras mest ångest. För en soldat som återvänder från en krigszon kan detta till exempel vara en virtuell miljö där kompaniet blir beskjutet, där sårade skriker på hjälp, och så vidare. Därefter går man ned ett steg och exponerar patienten för en miljö som är något mindre ångestframkallande, till exempel bara ljudet av luftvärnseld.