Vad är hemispatial neglect?
Hemispatial neglect är ett tillstånd som kan uppkomma efter att en av hjärnans hemisfärer har skadats. Det yttrar sig genom otillräcklig uppmärksamhet och medvetande om sådant som rör ena sidan av kroppen och ena sidan av den miljö som individen observerar. Patienten klarar inte av att på ett korrekt vis uppfatta och behandla stimuli som rör den sidan.
Exempel på symptom:
- Personen får svårt att hitta saker eftersom denne inte lägger märke till sådant som befinner sig på den drabbade sidan.
- Personen får svårigheter med att orientera sig i ett rum eftersom rummet ser helt annorlunda ut så snart personen vänder sig.
- Personen uppmärksammar inte personer som befinner sig på den drabbade sidan.
- Personen äter bara den mat som finns på ena sidan av tallriken, den andra sidan “finns inte”.
- Personen får svårt att skapa sammanhang i texter, eftersom bara ena sidan av texten uppmärksammas. En person som drabbats av hemispatial neglect kan till exmepel uppleva att en bok bara har text på den högra delen av den högra boksidan.
Hemispatial neglect uppträder vanligen på motsatt sida från den skadade hjärnhalvan (kontralateral neglect). Detta innebär att om den vänstra sidan av hjärnan har skadats är det den högra sidan av kroppen som patienten får problem med, och vice versa. Det förekommer dock även att problemen uppstår på samma sida som den skadade hjärnhalvan, så kallad ipsilesional neglect.
Den skada som orsakar hemispatial neglect kan till exempel vara en spontan blödning eller blodpropp i hjärnan, eller orsakas av våld mot huvudet (slag, spark, fall, kollission, etc). Skadan sitter vanligen så att den påverkar parietalloben.
Hemispatial neglect kan rehabiliteras, och på senare år har man fått goda resultat med virtual reality-terapi för hemispatial neglect.
Virutal Reality-behandling av hemispatial neglect
Virtual reality har visat sig vara ett bra redskap både för att behandla hemispatial neglect och för att diagnosticera och utreda omfattningen av hemispatial neglect.
Testning och diagnos
Traditionellt har diagnos ställts genom att patienten fått genomföra tester som involverar penna och papper. Dessa tester har visserligen visat sig vara bra på att fånga upp patienter som drabbats av hemispatial neglect, men framväxten av virtual realtiy-teknik (VR-teknik) har visat på att de gamla metoderna har sina svagheter.
I en studie (Dvorkin et al) fick testpersonerna kliva in i en virtuell värld där de uppmanades att fånga eller flytta vissa objekt, vilket krävde att de rörde sina armar och händer. Dessa tester visade att de gamla papper-och-penna testerna visserligen ger ett bra diagnosunderlag, men att det finns mycket att vinna på att istället använda VR-teknik eftersom tester i den virtuella världen kan ske i 3D istället för 2D. Studien fångade upp patienter som visade sig ha en viss begränsad medvetenhet rörande områden som stämplats som helt negligerade efter papper-och-penna testen. Studien omfattade också en uppföljning som gjordes 10 månader efter den ursprungliga testningen, och då lyckades VR-testet upptäcka förbättringar som inte visade sig i papper-och-penna testet.
Rehabilitering
I en studie vars resultat publicerades år 2011 granskades rehabiliteringen av 24 individer som drabbats av hemispatial neglect. En kontrollgrupp bestående av 12 individer fick genomgå konventionell rehabiliteringsterapi, inklusive visual scanning-träning. De individer som istället hamnade i VR-gruppen fick träna i tre virtuella miljöer.
Miljö 1 – Fågel & Boll: I den här miljön uppmanas patienten röra vid en flygande boll med sin hand, så att bollen förvandlas till en fågel.
Miljö 2 – Kokosnöt: I den här miljön uppmanas patienten att röra sig omkring och fånga en kokosnöt som faller från en palm.
Miljö 3 – Container: I den här miljön uppmanas patienten att flytta en låda till den andra sidan av en container.
Patienterna i VR-gruppen tränade i de virtuella miljöerna fem dagar i veckan under tre veckors tid. Varje session varade i 30 minuter. Kontrollgruppen genomförde konventionell rehabiliteringsterapi på samma vis.
Alla patienter genomgick tre etablerade test 24 timmar innan den tre veckor långa terapiperioden startade: stjärntestet, bisektionstestet och Catherine Bergeo Scale (CBS). De utförde sedan dessa test igen när treveckorsperioden var över.
Ingen av grupperna uppvisade någon förbättring av sina förmågor i bisektionstestet. Däremot uppvisade VR-gruppen en högre förbättring i stjärntestet och CBS än vad kontrollgruppen gjorde.